Jag blir på så dåligt humör. Ledsen. Svag. Jag vill vara stark och jag är stark och jag säger det till mig själv men ändå har jag en svag punk. och du har hittat den. Jag har haft det jobbigt det senate året. Nu börjar allt bli som de borde vara. Jag har klarat de ämnen i skolan som påverkade om jag skulle hoppa av eller om jag kunde börja på gymnasium och nu har jag gjort det. Har knappt haft något riktigt liv där jag kan umgås med familj och vänner. På riktigt. Det ända jag gjorde va att träna och plugga. Jämt. Nu har sista inlämningsdagen redan varit, förra onsdagen. Nu har jag ingenting i skolan mer på ett par månader. Och nu kommer mitt nya liv börja. I sommar ska jag ha så jävla kul skita i allt och bara leva som jag vill leva. Jag ska feeeesta, trääääna och jobba. Inga killar ska förstöra den här sommare för mig och mina bruuudar, det finns inte, det är vår sommar. Så är det. Sen i Augsuti börjar skolan igen det är då min nya start börjar. Jag ska träffa nya kompisar killar får komma in i mitt liv igen. Jag är bara så oroligt trött på att vissa kan trycka ner mig så hårt så jag inte kan stå imot längre. Jag förstår inte grejen.
Jag vill bara säga att jag älskar er så gaaalet mycket och jag är så glad att jag har er på min sida och utan er, och eran hjälp hade jag aldrig klarat mig igenom allt som har hänt under dessa långa månader av kamp.
Hanna Östberg, Frida Andersson, Fanny Norling, Anna Engstam, Linnea Björkman.
Tack till er all min kärlek!

Och jag är så sjukt taggad på nästa skolår.