Nu ska jag försöka skriva av mig. Jag känner verkligen att det är något jag behöver, jag behöver berätta för någon, men jag vet inte riktigt för vem, vad eller vart. Känns som bloggen är det bästa stället.

Grejen är den att jag vetinte riktigt va jag vill få fram, men allt känns så konstigt. Jag har en känsla jag inte vill ha. Vet inte vad den betyder eller va den vill komma fram till, jag förstår inte riktigt.
Men allt känns alltid så konstigt och jobbigt. Eller nej inte alltid det går upp och ner och har gjort det i ett antal månader nu. Ibland kan jag vara på toppen humör och må bäst, men helt plötsligt kan de bara stupa jag vill vara för mig själv, helt själv och bara tänka. Men de gör egentligen allt bara mycket värre. Jag vet inte varför. Jag vet inte ens vad jag tänker. Jag hatar helt enkelt att vara själv men jag har inte hittat de vänner /pojkvän jag verkligen trivs med och mår bra med. Har ingen power till nått. Försöker tänka posetivt. Försöker prata posetivt med mina vänner och familj. Men när jag väl är själv och ska försöka göra allt bättre. Blir det bara sämre. Börjar tänka att jag är jätte skoltrött och inte orkar med skolan längre. Ligger heldre kvar i sängen och sover ett par timmar till. Men jag måste fortsätta kämpa, det vet jag. Men det är så otroligt svårt. De är sista terminen i nian har bara ett par veckor kvar. Vad är det som gör att jag inte orkar. Va är det? Jag har själv ingen aning.
Känns som om jag har 2 sabinor i mig, ena säger ja till allting, andra säger nej. jag har börjat tröttna på att träna.Fast ändå inte. Jag älskar att träna men det är ändå nått som säger mig att ja inte vill. Det som alltid vart mitt allt. Träna känna sig fräsch och i form. Någonting har nu kommit ivägen. Något som säger mig att jag inte vill. Att jag inte orkar. A ni förstår säker inte vart jag vill komma, de gör inte jag heller med det är en sån lättnad att bara få skriva o skriva.´

A jag förstår verkligen inte vad jag har svårt med, jag vet att jag har svårt att lita på vänner/killar. Men jag är osäker på allt som har med denna värld att göra. Jag håller ofta grejer innom mig. Har svårt att komma nära någon vän riktigt bra. Men när jag väl gör det är det på riktigt. Samma sak med killar har svårt att börja gilla någon. Dock är jag väldigt glad över det. Jag behöver inte en massa falska vänner. Som bara förstör och försöker vara något dom inte är. Och jag behöver inte heller falska killar som nej usch. Killar det är svårt.  Men så är det väl med de flesta. Man hittar alltid någon med tiden. Det är bara leva livet och ta dag för dag och se vad som händer. Jag älskar mitt liv, mina fina vänner min underbara familj, mamma, pappa, storebror, mina fina systrar och deras familj och mina härlig djur och även mitt hus och landställe. Jag har ett perfekt liv, och det har jag verkligen. Förstår inte riktigt varför jag inte tar vara på det mer än vad jag gör.

Men jag vill bara tack mina fina vänner som alltid finns där för mig och gör mig lycklig.

Anna Engstam, Linnea Björkman, Hanna Östberg, fanny Norling, Jesper Svensson,Frida Andersson, Marcus Ångerman, Amanda Da Silva, Jennifer White, Michaela Sihlen aa jag har bara världens bästa vänner.